Den allmänna världsbilden kolliderar
med parapsykologin

Johan Lindström

Osynligt deltagande i konsensus

 Konsensus är det stora samtycket - “alla bra grabbar  tycker som vi”- vilket utgör ett så massivt socialt magnetfält, att vi sällan märker det.
Vi dras med i strömmen och det är just “osynligt deltagande i konsensus”.
Detta  visar sig när vi försöker diskutera laddade ämnen, t ex parapsykologin.
Från konsensus har vi lärt oss att dela in världen i “naturligt” och “övernaturligt” - men sällan “onaturligt”, vilket är synd, ty det är här vi har miljöförstöringen.

Det naturliga är främst sådant, som vi är vana vid, plus - om vi läst någon vetenskap - fysik och  kemi. 
Allt som hör hit är verkligt. 
Det övernaturliga däremot är inte verkligt. Det kan på sin höjd vara hallucinationer, och då är berättaren i god tro, men oftast är det vidskepelse, dvs illusioner, och då är berättaren enfaldig.

“Tror du på sånt där?”, säger man då. 
Den som då sätter igång att argumentera för parapsykologins rimlighet betraktas som korkad eller sinnessjuk.
Inom vetenskapssamhället riskerar man sitt anseende och befordringsmöjligheterna.
Detta har kallats “parapsykologins ghettoisering”
(Ingo Swann, som jag strax skall återkomma till)

Tankevirus och stereotypt tänkande

I konsensus förmedlas “tankevirus”- jfr datavirus som en näraliggande analogi.
Tankevirus ger upphov till utveckling av “stereotypt tänkande”, som är starkt förenklade resonemang, tillämpade på komplexa fenomen.
Ett exempel är “svarta lådan”: en pil in, en pil ut, men ingen kunskap om lådans inre. 
Använd som modell av människans relationer till miljön - vilket behaviorismen gör - utesluter lådan utveckling av teorier om medvetandet.

            Stereotypt tänkande kan också visas som ett
            skäl till att människor stannar                                    
            kvar, så att säga, inom reducerad perception och
            uppmärksamhet.            
            Skälet till detta är klart. Stereotypa informationspaket
            reducerar information till överförenklade och därför
            oprecisa termer, ofta till det stadiet, att det reducerade
            saknar relation till några verkliga fenomen.

                                    (Ingo Swann 1997)

Det är nu främst psykologin och dess dottervetenskaper som parapsykologin, som drabbats av stereotypt tänkande, så allvarligt, att vi  fått en “psykologi utan psyke” (C G Jung) och en parapsykologi, som inte vågar tro, att de parapsykiska fenomenen är fullt verkliga.

Den amerikanska psykologins Grand Old Man, överblickare och kritiker, Sigmund Koch (1981) ställer diagnosen “kognitiv patologi” (Koch 1981) på tillståndet inom den akademiska psykologin, dvs en sjukdom i uppfattningen om kunskapsbildning. 

Denna sjukdom i intellektet har två huvudkomponenter:

1) “Avontologisering”, dvs uteslutning av  alla frågor om
verklighetsuppfattningen eller världsbilden.

2) “Metodfetischism”, dvs en fixering vid tron på den stereotypa 
metodläran som tillräcklig för att lösa alla kunskapsbildningens 
problem (Johan Lindström 2000). Dessutom tror man ofta, att denna metodlära är en kopia av fysikens, vilket är fel, då den saknar utrustning för att utveckla teorier.

Här vill jag lägga till en tredje faktor:

3) Frånvaron av en kontinuerlig självkritik, som använder ett 
reflekterande tänkande (Hanna Arendt, Jürgen Habermas 1972).

Av 1 + 2  + 3 följer, att man går förbi frågan om människosynen och världsbilden, trots att denna är basen för både begreppbildning och  forskningsstrategi inom psykologin.

Resultatet av detta visade sig på ett drastiskt sätt i en debatt om parapsykologin i PsykologTidningen (det svenska psykologförbundets fackföreningstidning) nyligen, där en av deltagarna, psykologen Nils Wiklund hävdade redan i rubriken att “De parapsykologiska fenomenen existerar inte”.

“Nå”, frågar  man då, “vad är det för fenomen, som man ser?”.
“Jo”, svarar Wiklund, “det är bara en massa fel i instrumenten”.

Wiklund är till professionen rättspsykolog och lärjunge till Sveriges ende professor i parapsykologi, Martin Jonson, som ni kanske sett i TV4, när han vandrar omkring i Utrecht  med ett knipslugt smile och pratar om “vetenskaplig metod”.

Vad gäller debatten?

När Wiklund trots detta fortsätter att argumentera i frågan, 
så innebär detta att han ändå uttalar sig med konsekvenser för världsbildsfrågan -- men samtidigt försöker göra detta på en  metodnivå, som skulle vara filosofiskt neutral. Dessutom innehåller hans hypotesgenerering ett logiskt fel, genom att han utsluter psi-hypotesen utan att prova den.

Detta är dock ett ställningstagande i världsbildsfrågan, och därtill ett normativt sådant. Genom en  förtydligande artikulering av denna norm, får vi ett budskap, som kan läggas i skeptikerna mun, riktat till Universum:
“Nu är du så god och uppför dig vetenskapligt när det gäller
psi -- annars kommer vi att ignorera dig!”.

En helt annan uppfattning om områdets relevans framskymtar hos NASA, som påstås ha haft en hemlig arbetsgrupp kallad the “Aviary[1] ” (betyder “Fågelhuset”) med uppgift att bedöma den masspsykologiska effekten av UFO och parapsykologi -- och med det speciella tillägget: “Vad skulle hända om sanningen om dessa fenomen blev offentlig?”. Denna expertkommitté innehåller
både professorer och generaler, bland dem en teolog -- som är den som har skvallrat ur skolan — genom att publicera en sammanfattning av rapporten, som finns i flera versioner på nätet.

Gruppen kallades “Aviary” därför att alla dess - då hemliga - medlemmar hade fågelnamn som kodnamn. Artikeln innehåller en lång  lista med de verkliga namnen på de “fåglar” man lyckats identifiera, bl a Hal Puthoff[2] , fysiker, med anknytning till kontrollen av fjärrskådningsexperimenten (jfr fallet Saida):

Jämsides med Wiklunds förnekande småskalighet finns alltså ett globalt perspektiv, i vilket frågan ses som allvarlig och betydelsefull, blir genomdiskuterad och även empiriskt testad i NASA:s experiment med Ingo Swann.

Den missade nivån i debatten

Ett försök att bevisa att en viss typ av fenomen finns eller inte finns har lämnat de rent formella systemens område - dvs den rena matematiken och logiken - och måste i minst en premiss ta ställning i frågan om verklighetens natur eller  världsbilden, eftersom det är den man i slutsteget uttalar sig om.

Den kontroversiella frågan framför alla andra gäller medvetandets realitet, t ex i formen “finns medvetandet på en egen funktionsnivå eller är det en biprodukt till elektrokemiska processer i hjärnan?”(= reduktionism[3] ).

Följdsats: “Finns det speciella lagbundenheter för de psykiska processerna, eller gäller de - hittills kända [!] -  fysikaliska lagarna även för psykiska processer?”

Vi ser redan att ett bevis i detta frågekomplex  förutsätter antaganden om arten hos de system vi studerar. Vi kan t ex studera människan som informationsbehandlande system - fokus -  mot bakgrund av universum som delvis okänt  system - kontext. Detta är den ovannämnde Swanns perspektiv

Min kritik är riktad mot bl a Martin P Johnson och hans frände Nils Wiklund².

Vad dessa forskare egentligen gör, är att föra ett resonemang på den ontologiska nivån - utan att notera detta - samt lansera detta som objektivt, empiriskt grundat och ontologiskt neutralt. Det är som om man trodde att så  snart  man kallar en utsaga “vetenskaplig”, så blir den ontologiskt neutral.

I tillämpliga delar gäller kritiken också sällskapet “Vetenskap och folk-bildning”, med Larhammar och Hansson i spetsen. En principdiskussion som denna är emellertid  vetenskapsteoretisk[4]  och  borde därför öppnas för användning av ett metaspråk, i vilket vi kan tala om forskningen i andra och mer generella termer än det ofta förenklade metodspråket, som endast gäller för enkla samband. Jfr här med Swanns stereotype thinking.

Vi behöver ett mera syntetiskt schema för en tvåpolig hypotesprövning, då man endast på det villkoret verkligen prövar någonting mot en alternativ möjlighet - och samtidigt kan koppla resultaten till en teoretisk nivå.

Enpolig hypotesprövning har samma logiska struktur som allmänna val i en diktatur, där det endast finns ett parti.. Här kan vi fråga oss, vad en medborgare gör, som ogillar det regerande enhetspartiet - vad röstar han på i stället? dvs, har han något val?

Snett urval

Skeptikernas argumentation har i  alla år hämtat stöd från långa listor över fantasilösa och förenklade experiment utan vetenskapsteoretisk underbyggnad: kortblandningsmaskiner, telepati, etc, plus alla bedrägerier man hittat och alla fel man lyckats upptäcka.

 Härvid ignorerar man:

1) alla de berättelser, som finns om speciella händelser  som inträffat och ibland omvittnats i pressen - och detta på metodologiska grunder, speciellt den, att ett experiment måste uppfylla villkoret för  mekanisk repeterbarhet hos enkla experiment - utförda  i laboratoriet. Basen för detta är den akademiska psykologins bild av det psykiska som “samband mellan variabler” - i likhet med (alltför) enkel fysik (stereotypes här!) - mot bakgrund av ett tekniskt kunskapsintresse[5]
Detta förutsätter att fenomenet skall kunna fås att visa sig på beställning - som 
t ex många fenomen inom fysiken.

Dessa berättelser kan inte vara produkten av gnissel i maskineriet, men då tillgriper skeptikerna ett annat argument, nämligen att antingen psykosförklara berättarna eller också hänvisa till det lösliga i allmän ryktesspridning. 

Dessutom avfärdar man i princip alla “okontrollerade” berättelser som “subjektiva” - utan att notera termens dubbla betydelser.

2) Man ignorerar också de kvalificerade experiment, som gjorts, bl a NASA:s och CIA:s regi och i KGB:s (!).

Inom byrån för utlandsinformation (= spionbyrån) finns KGB:s byrå for "The Studies of Anomalous Phenomena". Denna presenterades för de svenska tittarna i ett TV4 - program i oktober år 2000. Ciceron => Roger Moore!!! Who could be better for that job?
Denna byrå samarbetar med avdelningen för informationsteori. Syftet är att utveckla en  kunskap, som är så stark, att man kan lösa politiska och andra problem i global skala.Gorbys Perestrojka var ett första försök i denna riktning. En medlem i denna grupp - Martin Ebon - bor idag i USA 

articles