Den 12 mars 1932, hittades ingenjören och
finansmannen Ivar Kreuger död i sin våning i hjärtat av Paris.
På Place Vendôme hade han sin bank "Banque
Sùede et de Paris" som administrerade de stora stadslån han beviljade Europas
största stater under slutet av 1920-talet.
Paris var det nav varomkring Kreugers affärer roterade.
Det blev en chock för hela världen när nyheten om hans frånfälle kablades ut.
Kreuger var mest känd för att syssla med tändstickor men han hade ett mycket bredare
register än så.
Det var han som introducerade den globala aktiehandeln med
värdepapper efter det första världskriget emedan det första papper som blev globalt
var Svenska Tändsticksaktiebolagets (STAB) aktier och så småningom kom Kreugers
"participating debenture" - ett mellanting mellan aktie och obligation - att bli
det vanligaste pappret på världens alla börser och gav under en lång följd av år upp
till 35 % utdelning!
Vanligt folk köpte dessa debentures och kunde bli rika på relativt kort tid.
Värdepappershanteringen hade med ens demokratiserats och var inte längre en
aristokratisk syssla i splendid isolation från massan.
De närmast ofattbara belopp Kreuger kunde uppdriva genom att emittera dessa folkliga
debentures omsatte han framförallt i "säkerheter".
Kreuger skaffade sig de allra bästa säkerheterna på planeten - järngruvor i
Nordafrika, Chile, på New Foundland och framför allt i Sverige - LKAB-gruvorna och
Grängesgruvorna.
Han ägde också Bolidengruvan som efter hans död
producerat 122 ton rent guld. Han investerade i fem hektar av centrala Berlin
(Friedrischstrasse/Unter den Linden) och sålde till sitt amerikanska dotterbolag IMCO
när den tyska riksmarken började sjunka och när den tyska statsbankkrutten var ett
faktum betalade Kreuger med dollar och kunde lösa samtliga lån på fastigheterna och
besatt därmed en av de mest värdefulla bitarna land i centraleuropa, obelånad.
Kreugers debenture kunde stabilt ge en hög utdelning och genom att den stod närmare
sexhundra procent över det nominella värdet blev den så populär bland småsparare,
särskilt i USA, att Kreuger kunde gå in och låna Frankrike $ 75 000 000 (med 1927 års
index ca 800, motsvarar det $ 60 miljarder!) och Tyskland $ 125 000 000 + $ 60 000 000
(1929, under Youngkonferensen).
Dessa Kreugers stora stöd till Europas stater inriktade sig uteslutande på fredlig
utveckling och rekonstruktion.
Kreuger försökte i möjligaste mån stå utanför det militärindustriella komplexet.
Han arbetade intimt samman med Mayer och Dawes i The World
Reconstruction Fund och han arbetade samman med de medlemmar i de europeiska
regeringarna som stod för en fredlig utveckling av Europa - ja, Kreuger talade om ett Pan
Europa redan efter det första världskriget och stöttade med alla
tillbuds stående medel Kellogg-Briand-pakten, som var en överenskommelse
som rakt ut förbjöd krig, och som hade ratificerats av en lång rad
stater INKLUSIVE Sovjet-Ryssland!
Kreuger var den finansiella motorn i det politiskt-ekonomiska arbetet att
"transferera kapital" över Atlanten från USA där det fanns i överskott till
Europa där det saknades.
Dock drog han på sig fiender i denna sin ansträngning att utveckla Europa.
Långt ifrån alla amerikaner eller europeer var lika fredsälskande som han, för att
inte tala om sovjeterna!
Fascismen och kommunismen på ena sidan Atlanten och storfinansens mäktigaste familjer
på den andra kom att betrakta Kreugers stabiliserande gärning i Europa kontraproduktiv.
Tala om att vara klämd mellan sköldarna!
Upprustarna såg helt enkelt den inrikespolitiska avspänningen, i kölvattnet efter de
stora lånen, som helt oacceptabel.
Morgan fann sig övertrumfad av Kreuger på den
europeiska lånemarknaden och när denne också ägde hälften äv världens bästa
järngruvor och det var Morgan som dominerade stålverksindustrin i USA blev det hårda
ekonomiska motsättningar som kulminerade när Kreuger, som dominerande ägare av L M
Ericsson, hotade att till yttermera visso konkurrera ut Morgans ITT, bl.a. i
sydeuropa.
Morgan hade fått nog och gick till attack hösten 1932 och krävde med sedvanligt
amerikanskt buller och bång att ett samarbetsavtal mellan ITT och Ericsson skulle rivas
upp, i ett för Kreuger mycket kritiskt läge. Morgan anklagade Kreuger för
bokföringsbluff.
De som kände till LM Ericssons framgångar insåg att det var Morgan som bluffade och att
koncernen var genomsolid. Men som för de flesta företag, i den djupa baisse som rådde
efter 1929, var det inte gjort i en handvändning att uppbringa rörligt kapital, något
som även gällde Kreuger och LM Ericsson. Likafullt fick Kreuger fatt i ett antal tiotal
miljoner på kortast tänkbara varsel och red ut stormen och korsade återigen Atlanten
med destination Paris och sin käresta, som han hade friat till efter alla ungkarlsår.
Kreuger var mycket olik sina fiender. När han arbetade i New York bodde han på toppen av en skyskrapa med utsikt över Central Park. Han hade
endast stjärnhimlen över sig i sin Winter Garden på Park Avenue 791 och umgicks med
filmkonstens stora - Victor Sjöström, Greta Garbo, Mary Pickford…
Han hade sedan juni 1918 tagit över aktierna i Svensk Filmindustri och fördubblat
aktiekapitalet och efter världssuccén 1920 med filmen "Körkarlen" var SF ett
av världens största filmbolag med kontor i ett trettiotal länder. Anders Jordahl,
Kreugers närmaste man och vän sedan ungdomen, arrangerade kontrakt med Hollywood och
förhandlade fram förmånliga distributionsavtal över hela världen. Med Greta Garbo var
succén total.
Kreuger ägde Rembrants berömda etsningar och en
konstsamling i övrigt med Zorn, van Dyck, Rubens, Milles, Larsson…han hade en
boksamling som fyllde biblioteken i hans Paris-New
York-Berlin-Warszawa-Stockholm-våningar.
Han samlade inte bara de gamla mästarna utan han stödde aktivt de samtida
konstnärerna och han lämnade synnerligen generösa bidrag till särskilt den svenska
kulturen, inklusive dagspressen och de politiska partierna.
Han arbetade själv i gränszonen mellan arkitektur och ingenjörskonst med ritningar
och beräkningar.
Det var Kreuger som var den drivande kraften bakom bygget av 1912
års Olympiastadion i Stockholm inför Olympiaden där Sverige till slut blev
bästa Europeiska nation, slaget endast av USA.
Han deltog också i ritandet av Stockholms Stadshus och fick kontraktet samma olympiska
år att bygga det. Han arbetade mer eller mindre intimt samman med ingenjörer, arkitekter
och konstnärer - Carl Wiktor Andrén, Ivar Tengbom, Ture Wennerholm, Robert Hult, Isaac
Grunewald, Carl Malmsten och Carl Milles bara för att nämna några.
Genom sitt världsomspännande kontaktnät och sin allt större rikedom kunde Kreuger
pragmatiskt utföra mer än någon annan vid den här tiden för att genomföra de program
som regeringarna antagit för rekonstruktion av det förblödda Europa.
Detta sågs med mycket oblida ögon av Morgan och Stalin och en ohelig allians
formerade sig för att på alla fronter motarbeta Kreugers inflytande.
Intressekonflikterna var tydliga och kontrasterna mycket bjärta - Kreuger och de
rekonstruktiva krafterna mot den militaristiska revanshismen (och gamarna som passivt
följde utvecklingen).
Lördagen den 12 mars 1932 hittades Ivar Kreuger död på
5 Rue Victor Emanuel lll och hans sekreterare utropade att det var ett självmord och det
var vad världen fick veta. Hur det än var med den saken tillbringade han sista natten
med sin trolovade och hon har vittnat att: "han var lycklig den natten".
Innan någonting var offentligen känt om dödsfallet gick världshistoriens dittills
största säljorder ut från Paris till börsen på Wall Street, just innan den stängde
på lördagen.
Den baisse som sedan drabbade kreugerpapper var
ohygglig. Miljoner familjer ruinerades. Tragedier utspelades.
Det är lätt att se var Kreugers bolag hamnade och vilka som tjänade på katastrofen
1932. Dessa "intressen" har alltsedan dess varit ovilliga att skylta med vad som
hände denna lördag och de närmast följande veckorna när världens första globala
finansstat plundrades och skandaliserades och småspararnas investeringar samlades i ett
fåtal händer.
Många författare har varit inne på att Kreuger
orättvist har kommit att glömmas bort och att hans gärning borde vara mer känd som det
lysande undantaget som eventuellt skulle ha kunnat förhindra den ohyggliga utveckling som
kulminerade i Andra Världskriget och Holocaust.
Tomas Brusell
Några av de bolag som ingick i kreugerkoncernen: Kreuger&Toll, Stora
Kopparbergs Bergslags AB, SKF, LKAB, Boliden, Grängesberg-Oxölösund, Fastighets AB
Hufudstaden,
L M Ericsson, SCA, STAB (med ett globalt tändsticksmonopol), IMCO, SF,
Skandinaviska Kredit-AB (Skandinaviska Banken), Deutche Unionbank, N.V Financieele Mj.
Kreuger & Toll. Amsterdam, Swedish American Investment Corporation
articles
