Svälter sig till döds
När man har mött en ung dam som svälter sig till döds inför ens egna ögon undrar man
många gånger hur det kan komma sig. Varför ser denna människa sig i spegeln och
upplever sig tjock, trots att hon bara är skinn och ben? Hur kommer det sig att hennes
känsla för verkligheten har blivit så svårt störd att hon går i döden, ung och
tillsynes frisk i övrigt, ja ibland som ett under av friskhet och konditionsstyrka?
När det gäller en människa som har denna
fruktansvärda sjukdom, som hon vägrar se som en sjukdom, står man utan svar, men man
har också en del nya frågor. Liknar den moderna kvinna eller man som lider av anorexia
nevrosa på något vis de forna tidernas munkar och nunnor som späkte sig för att komma
närmare och närmare gud i övertygelsen att gud fanns och väntade dem med evigt liv och
paradis bara de slutade att ägna sig åt kroppsliga lustar? Vi kan fråga oss om de unga
människor som självsvälter sig till döds idag tror på något liknade?
I en alltmer "www-ised world"
finns det alltfler som berättar om sina lidanden och sina plågor. Där finns grupper som
ägnar sig åt att lindra sina plågor på många olika vis. Newsgroups delar erfarenheter
online och kanske finns det helande potentialer att beakta även för till synes olösliga
hälsoproblem. Vi är tacksamma för länkar till dessa att organisera i Qikrux.
Sjukdomen Anorexia finns också
på institutionell nivå. Där många människor arbetar tillsammans blir det ofta så att
man väljer minsta gemensamma nämnarens princip och kommer till ett hårddemoktratiskt
consensus. När detta kommit alltmer att inrikta på en ekonomisk reduktion, sparbeting,
och gått därhän att dess prioritet blivit total kommer sjukdomssymptomen. Till slut är
det bara de ekonomiska planläggarna som är kvar i organisationen som har drabbats. Det
blir till en långsam tragisk avtyning. Tyvärr ofta helt i onödan.
Hårdast slår den anorektiska spartanken
inom olika byråkratier (som definitionsmässigt sist avskaffar sig själva). Den leder
till alltmer bleksiktiga och anemiska försök att lösa samhällets problem och
människorna blir deprimerade. Man sparar för sparandets egen skull, inte för att där
är någon brist på pengar, utan för att alla säger att det gäller att spara och att
"slimma organsiationen" även om där många gånger finns något hemligt konto
som bara sväller och sväller till dess att någon utses att i tysthet utlösa sin
fallskärm och någon annan att investera överskottet på den internationella marknaden
där det många gånger försvinner som en blå dunst och aldrig mer kommer igen. Så
löser man problemet att motivera sina sparkrav genom att se till att pengarna verkligen
försvinner - bulemi alltså.
Man drabbas av en viss oro, att man kanske har rätt,
när man i tidningen "Dagens industri" läser en intrvju med en av de få
svenska fastighetsägare som är kvar i Brüssel när han säger att det verkligen var en
lika tokig huggsexa om att spendera svenska pengar där i samband med
"bankkraschen" för några år sedan som någonsin på Gustav Wasas tid när
svenskarna fick ett visst allt för välkänt och obehagligt namn nere i de gamla
Hansestäderna där de överbjöd varandra när det skulle köpas och underbjöd när det
skulle säljas!
Det ligger något av ett skimmer av dåliga affärer
över vissa tider av den svenska historien och frågan är om man inte kan kalla de
gångna årens ekonomiska politik för anorektisk?
Förhoppningen är naturligtvis att där skall finnas en bot i såfall.
Vilken skulle denna då kunna vara?
Jodå, från Heraklitos till von Wright finns en hel del svar att betänka. Gamla som nya
tankar och metoder finns att analysera och försöka tillämpa och det finns ett och annat
forum som anstränger sig för att uttala sig om vad ett hälsokraftigt och riktigt
samhälle skulle bygga på för principer.
Qikrux försöker i all blygsamhet att vara ett sådant forum.
Tomas Brusell
articles
