Under bilfärd, efter en väns begravning, låter mig bilradion,
i radioprogrammet "Filosofiska Rummet" veta hur
fyra filosofiskt/ekonomiskt välutbildade svenska herrar
tänker om de mer grundläggande mänskliga (ekonomiska)
beteendena.
En sa: Märkligt med trafikmoralen - hur kommer det sig att man följer
trafikreglerna och inte stjäl sig en minut här och en där genom att gena
och bryta mot reglerna. Vad är det för någonting - frägar den
utbildade experten retoriskt i etern apropos "fångarnas dilemma"-
som gör att människor så troget följer trafikreglerna,
även mitt i natten?
Jag skulle kunna svara honom att det inte har ett dugg med moral
att göra - det har med överlevnadsinstinkten att göra. Var och en
som har varit ute i trafiken vet i djupet av sitt inre vilka ohyggliga
krafter som är i omlopp och därför backar försiktigt med ögon
åt all håll även på en stor parkeringsyta. Man står stilla vid rött ljus,
inte i oro för böter utan för att någon kommer i 170 km/tim och
överraskar en i den nattliga gatukorsningen.
Detta basala psykologiska faktum har den inbjudne tydligen inte
betänkt.
En annan sa: Verkligheten är så abstrakt att man behöver
komplicerade modeller för att gestalta den och styra den.
Jag blev alldelles förskräckt - det är ju inte verkligheten som är
abstrakt utan vederbörandes modeller! Verkligheten med olje-
priser och hönskackel är konkret och levande. Modellerna däremot
är alltid svala och abstrakta.
Var det inte samme man, högutbildad, som med en något humorlös
självkritik ville mena att rationalitetsbegreppet hade blivit perverst?
- citerande, liksom i förbifarten, en nobelpristagare. Hur kan annars ett
rationellt beteende, inom den "dolda handens ekonomi" (Smith)
leda till att kollektivet falerar, i all sin välvilliga och demokratiska politik,
och det individuella segrar - med det gamla Ettfolkettlandenchef -
jag Palme, jag Jeltsin, jag Vasa, jag Bonaparte.
En annan säger: Själva rationalitetsbegreppet klyvs i det kollektiva
och det individuella, men han bidrar inte med några nya
synteser. Där jag tycker mig se konturerna av själva den tekniska
revolutionens gestalter med IT och Gates.
Det jag saknar är en teistisk - testikulär-, gud - djur - vinkling på
problematiken emedan den dialektiskt materialistiska darwinismen
är alltför allenarådande inom svensk akademisk bidragsbyråkrati och
bidragen till vettig forskning (och konstnärliga projekt) uteblir
på bekostnad av cirkelbevisning inom etablerade dogmer.
Mellan "Fångarnas dilemma" och "Den dolda handen" oscillerade
herrarnas medvetande - enkelspårigt och kronocentriskt, i P 1, tyckte jag
i min Ford Sierra på motorvägen upp längs den svenska västkusten.
Jag försökte bortförklara mitt misstroende mot debattörerna i "Filosofiska
rummet" med självkritik - vad vet jag att bedömma deras filosofiska halt?
Platt intet. Men jag lyckades inte torpedera min misstrogenhet ens med
Becket och Strindberg utan fann det nödvändigt att reflektera vidare
utifrån konceptet att den filosofiska falang som bortser från allt
utanför den darwinistiska sektorn kommer på efterkälken till sist.
Enkelspårigheten kommer att kallas rationell och ge sig själv lagern
under det att det mångskiktade och religiösa definieras som irrationellt.
Hur kan någonsin mäktiga grupper, mot bakgrund av detta,
inbilla sig att de någonsin skulle kunna komma helt fram till sina visoner
av ett Bra och Fungerande Samhälle (BFS) trots att de bortser från Gud
och hans profeter?
Och hur skulle ett teistiskt samhälle någonsin komma förbi Abraham
om det inte plötsligt föddes tvivlare som pekade på livets flod och
ville mena att naturen är en hård materiell verklighet och att denna
verklighet kan påverkas och rent av tämjas - till människornas fromma.
Ur taos synpunkt leder tvivlet förr eller senare till att människorna
kröner sig själva till gudar, och de förnekar de gamla gudarna, de verkliga
gudarna, som alla konvergerar mot sin egen monoteism och försvinner in
de vita spiralerna ur de svarta hålen.....yin och yang.
Hur skulle man då kunna förklara att någon överhuvud får kraft att inbilla
sig att man kan "ta makten" och göra det bättre för människorna?
Är det enkelspårighetens hemlighet, att komma ända fram - om
än bara i just sin egen spets av universum?
Jag lyckades likafullt inte komma undan min förvåning över hur
"inkrökta" dessa akademiskt skolade debattörer tycktes verka
i ett språk av halvkvädna visor och små korsvisa associationer
i kollegialitet och underförståddhet.
Hur har det politikerna i kanslihuset idag med sådana akademiska
rådgivare?
Travelt.
Hinner de med själva livets essens? Vet de att ta vara på livets
värme?
Man borde fråga politikerna och försöka få en inbjudan av RadioTV,
till någon av deras soffor, där de besvarar dessa frågor.
Man borde samla några energiska biskopar och några unga
finanssnillen på högersoffan och några rappa presstalesmän
och deras respektive partiledere i vänstersoffan och be om
svar på några få frågor om samhället och gud, om
kommunikationen mellan människor överhuvud.
Man borde kunna få till stånd verklig möten mellan väsenskilda
professionella nivåer även i kylans Norden, utan att det
urartade till flum.
När det till sist kommer till "Det filosofiska rummet"
av den 22 november 1998 är det bara till att hoppas att grabbarna
hade en dålig dag och kanske var mer nervösa än de ville visa.
Och jag själv, som lyssnare, längs den svenska västkusten?
Qi
flamman av liv. Flimmer i hav.
Vått och torrt.
Tomas Brusell
