|
Den
19 september 2000 hade CNN en
intervju med en, då och då, glatt skrattande anglo-saxisk astronom som
arbetar för att skapa ett
Early Warning System för
meteoriter.
Meteoriternas
spår på jordytan, några träffar har också blivit registrerade på
havsbottnen (70% Jordyta är havsbotten!), är fortfarande synliga.
Det är rätt
intressant, ur kunskapsteoretisk synpunkt, att jämföra utvecklingen inom
geologi och astronomi med den inom psykologin, när man på CNN, på fullaste
allvar, tar upp ett hot mot Jorden som de flesta folk har "förträngt"
och endast har som reminiscens i sina religiösa skapelseberättelser.
Den mest påtagliga klang
av meteoritslag kan man höra i den norröna sagans (hedniska) skapelseberättelser
och berättelser om forntida hjältedåd vilken skandinavisk
femtiotalselev minns inte högläsningen i skolan om Asa Tors slag
med hammaren för att döda Jätten, men där Jätten, i gestalt av Utgårds
Loke, förvänt synen på Asa Tor och dragit hela berg över sig.
Torshammaren slog upp djupa gropar och gjorde inte Jätten särskilt illa,
inte ens när Tor dängde till som allra värst en tredje gång!
Det berättas
om eld från skyn i Voluspā och annorstädes i Eddan.
Risken för att
meteoriter träffar Jorden är inte helt liten och "i det långa
perspektivet" är sannolikheten 100 %.
Man frågar sig vilken skillnad det skulle få för klimatet om meteoriten
slog ner i hav eller på land?
Vilket skrämmande
molntäcke skulle inte snart täcka de norra och södra hemisfärerna
efter ett nedslag i Oceanen?
H2O i
plasmaform som en ohygglig geysir upp genom stratosfären.
Det är
hammarslag som får det mesta att tystna.
Det torde inte
vara många geografiska zoner som stode oaffekterade efter några dygn, när
vattenångan kristalliniserats i absolut zero och "diamond dust"
bildats i miltjocka lager och det tillstånd,
som naturligtvis är värre än någonsin en nukleär vinter,
inträder.
Dinosaurier dör,
civilicationer "översvämmas" osv osv
Kanske kan det
vara värt att se vad som blir följden av sannolikhetskalkylerna vad gäller
träff eller inte?
De som studerar
hästarna och kuskarna och förutsättningarna för en travtävling har
signifikant bättre gambling-resultat än de som kryssar i hej vilt.
De som studerar förutsättningarna för att Jorden skall träffas av en
meterorit är nog inga gamblers! Och just därför kunde det kanske vara på
sin plats att införa litet spelteori i deras kretsar...
Genom att växla mellan lek och allvar kan man komma vidare i sin
kunskapsprocess.
Lär man av
Carl von Linné och andra glada vetenskapsmän kommer man ständigt
fram till att det mesta återstår att upptäcka.
Men det är
inte alltid är så uppmuntrande upptäckter man gör, som modern Linnéan
det verkar i själva verket som
om det blir svårare och svårare att vara glad ju närmare
slutet på en civilisationscykel man kommer.
Det är nuförtiden
mycket få vetenskapsmän eller filosofer som klarar att vara lika
glada in i mycket hög ålder som den norske filosofen Arne Naess,
still going strong, eller den amerikanske forskaren och dubble
Nobelpristagaren Linus Pauling, salig i åminnelse.
Men genom att läsa (och kanske ha förmånen att möta) dessa glada
vetenskapsmän och tänkare får man ta del av glädjen.
De får en att
våga glädjas åt livet hur illa det än, med 100%:s säkerhet, kommer
att gå.
Vi får hoppas
att den skrämmande analysen, som astronomerna gör, får den effekt att
man kommer samman globalt, i ännu vidare internationlla cirklar än på
ISS (International Space Station), och får till en försäkring mot själva
Force Majore.
Från ISS
kommer man att kunna sända korrigeringsmissiler mot hotfulla stenblock
och det kommer nog att utvecklas därhän redan i innevarande århundrade
att man utvecklar en sköld mot meteoriter men tänk om vi inte
hinner?
Tänk om allt för
få politiker och finansledare inser risken?
Tänk om de
helt enkelt inte ens värderar den på grund av vanvettiga tillslag av
terrorism och fördummande krig.
Det är då
vetenskapsmännen och filosoferna måste väcka dem ur sin energiska
okunnighet.
Tomas Brusell
articles
Asteroid
misses Earth.
|