| Back Home TranslateGoogle |
|
INVESTIGATION
INTO THE "PSYCHOLOGICAL FACTS" SURROUNDING KREUGER’S
SUDDEN DEATH AT Certain people have been very intent at proving that Ivar Kreuger committed suicide. However, these sources are basing their arguments on a multitude of inconclusive and weak evidence. These "facts" inicate the same as the "fact" (eye witnesses recollections) that Sir Arthur Salter writes in his memoires. He also met Ivar Kreuger on the last trip onboard the Ocean Liner Ile de France. They had occationally met and came into dialogues wich touched onto subjects that really concerned the world and Ivar Kreuger was a very charming person - far from beeing some gangster dude, he was illuminated and brilliant. Are these hints exposing a suicidal person? At the
very least not by the King of
Sweden, Gustav V, who was positively partial to Ivar Kreuger and had at more
than one occasion reprimanded the Swedish Ambassador in Paris not to
spread malevolent rumors about Ivar Kreuger :– “throughout history
Sweden’s most important financial genius”. There are thousands of angles as to the importance of the reconstruction of Europe after WWI, where Ivar Kreuger’s efforts to peacefully assist European as well as South American countries through low interest rate loans. One of his most powerful opponents was Joseph Stalin. Another person desiring to take revenge for lost business was JP Morgan. Was the alliance of these representatives of the world’s two most powerful interests, blessed by the Pope? JP Morgan became the first banker of the Vatikan
State, founded 1929, a couple of months before the famous crash at Wall Street on the 24
of October, the same year as Stalin seemed to have the Pontifix blessings for
killing ortodox priests all over Soviet Russia. It is
therefore easy to understand that with such powerful adversaries, the
elimination of Ivar Kreuger would “help the world”.
And with bankers like Aschberg and
Wallenberg as allied in Sweden the planning of the execution was possible
to finance too. Quite
recently research made by Lars Jonas Angstrom has uncovered some nebulous
transactions made around March 12 1932.
Connected to these transactions was the demeaned banker Frisk
(through the Bank de Credit Lyon, and Ernest Hoffman, an employee of Ivar Kreuger. One of Stalin’s
international agents – and a member of the “Cheka", was also
involved. The latter’s own
murder (elimination) was subsequently confirmed by a Wallenberg henchman. Kreuger had many powerful friends and supporters, such as Japan’s Secretary of State, Inokai, the German Secretary of State, Papitz, Bernard Baruch, the PM of Canada Mr. Bennet, the Guggenheim Brothers, King Gustaf V of Sweden, PM C.G Ekman of Sweden, Aristide Briant, The Nestor of Politics in France, the Reconstrution Finance Corporation with Meyer and Dawes as principal member, Nobel Luretees like Albert Einstein and Fridtjof Nansen, the government of some 20 peace aspiring nations all of them undersigned members of the Briand Kellogg Pact - a unique document, undersigned even by The Soviet Russia, which criminalized war! But none of the Ivar Kreugers friends were able to prevent what happened. The Peace Conference in Geneva in the summer 1932 was lacking one of the most important speekers - the grand financer behind the Briand Kellogg Pact was no more. The Pan European Initiative had to be withdrawn and leave the scene open for a new World War and Holocaust In Swedish:Kriminalpsykologiska fakta om Kreugers plötsliga död på 5 Avenue Victor Emanuel lll, Paris 12 mars 1932.Där finns en lång räcka svaga punkter i den
"bevisföring", som vissa intressen drivit, från denna dag, och som syftat till
att befästa uppfattningen att Kreuger begick självmord. Pistolen, en Browning 9 mm, som hittades vid den döde Kreugers
vänstra sida, inköptes dagen innan Kreuger dog, av en man som skrev in sig som Ivar Kreuger,
med mycket tydlig skrift, i liggaren, på Gastinne-Renettes vapenaffär i centrala Paris och detta vid en tidpunkt
då Kreuger bevisligen befann sig på annan plats (Hotel Maurice).
Att den verklige Ivar Kreuger skulle ha skrivit sitt riktiga namn i denna
vapenhandels liggare är högst otroligt med tanke på att han alltid rörde sig inkognito och sällan eller aldrig uppgav sitt
riktiga namn varken på hotell eller när han köpte resebiljetter.
Att en van skytt och vapenkännare skulle skjuta sig i hjärtat är dessutom otroligt.
Alla erfarna skyttar vet att det kan vara en mycket smärtsam och långsam död att
punktera hjärtat. Man skjuter sig i huvudet eller i munnen med en pistol.
Boken "De heligaste ägodelarna" av Ilja Ehrenburg, som hittades på Kreugers
nattygsbord och som handlar om den svenske tändstickskungen Olsson, som dör på ett
hotellrum i Paris, och som kom ut ett år tidigare (1931) ger en sinister antydan om en
potentiell konspiration - Ehrenburg var en av de få exilryska författarna som Stalin
talade med.
"Avskedsbreven", som Kreuger påståtts ha skrivit och det telegram (från en AJ
till Olof Rydbeck) som anförs som "bevis" för att Kreuger var inställd på
"självmord", är till dateringar och kontexter, i själva verket falsarier.
I verkligheten var han, enligt trovärdiga vittnesmål, på gott humör och full av
nyvunnen styrka.
Den av Kreugers närmaste släktingar begärda obduktionen förbjöds och kroppen
kremerades i all hast efter att ha anlänt till Stockholm.
Kreugers dagböcker och anteckningsböcker och andra domument konfiskerades och brändes
av advokaten Stenbeck samman med hovrättsassessorn Lindeberg. Allra minst Kungen
Gustav V hade något med den att göra, tvärt om, han stod entydigt på Kreugers sida och
hade vid minst ett tillfälle tillhållit minister Ehrensvärd på svenska Ambassaden i
Paris för att denne spred illvilliga rykten om Kreuger - "Sveriges genom tidernas
största finansman".
Det finns många (mass)psykologiska infallsvinklar på vad som stod på spel när Kreuger
faktiskt stod så gott som ensam bland de Europeiska bankmännen och finansmännen när
det gällde förmågan att hålla igång de allt färre fredliga och konstruktiva
insatserna för återuppbyggnaden av Europa. Sålunda fick han synnerligen mäktiga
motståndare och den hårdaste av dem alla var Josef Stalin.
Man förstår då att det kan finnas tillräckligt med krafter i omlopp som förenas i en
självklar idé - Kreuger måste bort - utan att varken Stalin eller Morgan någonsin
behöver ge några konkreta orders. Till sist kommer tillräckligt många
"intressenter" att
samfällt verka mot detta eländiga mål - tillräckligt många för att en "ensam
mördare" så går till aktion, i självklar övertygelse att han gör
"rätt" (jfr. mordet på Olof Palme).
Det har dessutom på senare år framkommit (via Lars Jonas Ångsröms
forskning) att mystiska rörelser på olika bankkonti kunde observeras
kring den 12 mars 1932. Inblandande var den av bankiren Wallenberg
förnedrade bankiren Frisk, via Credit Lyon, och en av Kreugers anställda
Ernest Hoffman, samt en av Stalins internationella agenter, tillika medlem
av "tjeckan" - dåtidens främsta internationella mördarorganisation
- som själv blev
mördad kort därefter. Inte ens mäktiga vänner, varken personer eller institutioner -
Japans utrikesminister Inukai, den tyske statssekreteraren Papitz, Percy Rockefeller,
Bernard Baruch, Guggenheim Brothers, Kung Gustaf V, Statsminister
C-G Ekman, Aristide
Briant, The Reconstruction Finance Corporation med Meyer och Dawes som
ledande namn och ett tjugotal regeringars fredsälskande
majoriteter, bara för att nämna några få individer och grupperingar, lyckades göra något åt
den saken. |
| Back home Hem Page design: © Tomas Brusell / Brusell Art-2006. |