Völundarkvida eller kvädet om Völund är enligt många experter på den
gamla norröna Eddan det äldsta av de kväden som Snorre samlade där.
Völund och hans bröder Slagfinn och Egil var söner till en Samekonung
eller Finnakonungir. Völund ägde sju hundra ringar av guld.
När bröderna var ute på jakt överfölls Völund, stammens nåjd och
guldsmed, av Nidud, konung i Svitjod, som rövade den stora guldskatten
och skar, på sin drottnings Sinmaras order, senorna i knävecken av Völund och
satte honom fången på Sävarstad att fortsätta smida guld åt henne.
Hela den norröna, teutoniska och angloxaxiska sagan är påverkad av detta
gamla kväde.
Den hårde kung Nidud, som rövar Völunds guld, är troligtvis
densamme som "segrarnas" poeter kallar Sigurd!
Sigurd (Nidud) blir omsjungen som den som besegrar Fafne
(enl. ovanstående Völund); han blir "Fafnesbane".
När man studerer Völundarkvida finner man några detaljer som kan koppla
kvädet till "folkvandringstiden" och speciellt till hunnernas härjningar
i Skandinavien, i mitten av fyrahundratalet.
Det smycken som Völund tvingas smida till drottningen Sinmara
och prinsessan Bödvild, vari han, i en gruvlig hämnd för att ha
stympats och bestulits, integrerar Kung Nidud bägge söners ögon
och tänder, måste likna de typiska arm- och halsringarna,
med de karraktäristiska lökformade bulberna, som var på modet
under folkvandringstid.
Särskilt var det kanske bland hunnerna -
"de guldglänsande", som de beskrivs i Hervarasagan, man fann
sådana guldringar.
Även de mest berömda halskragarna i Skandinavien, de från
Ålleberg och Möne, ger associationer till Völundarkvida,
och de är mycket riktigt daterade till ca. 400-talet.
Nu har norska arkeologer daterat även det norska nationalmonumentet
Halvdanshaugen på Stein i Hole i Tyrifjorden till folkevandringstiden.
Det är tre hundra år före Halvdan Svarte, Harald Hårfagres fader,
som ända sedan Snorre påståtts vara gravlagd där.
Den nya dateringen ger spännande möjligheter att göra sig ytterligare
föreställningar av Völunds och hans stora och rika släkts bittra öde.
Kanske är det Völund själv som ligger begravd i högen?
Ända sent på bronsåldern in i järnåldern stod Tyrifjorden
via Holsfjorden och Drammensfjorden i kontakt med havet
och det torde ha varit möjligt att besegla hela denna långa
västra fjordarm av den nuvarande Oslofjorden och Stein i Hole
var en strategiskt mycket lättförsvarad udde eller ö i
nuvarande Tyrifjorden.
Kanske var det där, i Ringerike,Völund och hans släkt hade sitt säte?
Kanske var det dit Nidud, kungen av Svitjod, kom och grundade
sitt hårda Asarike?
Längst in i Tyrifjordens östra del ligger än idag orten Asa.
Tomas Brusell
articles
tillbaka till
"populationen..."