En del människor lämnar mer eller mindre stora spår efter sig.
Carl Sagan var en person som man associerar med stora spår. Han pekade på en del mycket stora spår, ute i gallaxen, och menade att sannolikheten för att det skulle finnas intelligent liv någonstans bland dessa miljarder solar torde vara närmare 100 än 0 %.
Herman Vold, professorn i statistik vid Uppsala Universitet, (jag läste statistik när han var professor där alldeles i början av 1970-talet) lämnade inte lika stora spår efter sig, men han var en noggrann man. Jag litade på hans signifikanser och tänkte själv; om där finns miljarder solar, och miljarder solar som vår egen dessutom, där ute, måtte det ju vara en statistisk idiot som hävdar att det är "osannolikt" att det finns intelligent liv ute i universum.
Filosofen Descartes, som ju också har lämnat bestående spår efter sig, stora eller små kvittar lika, sade "tänk själv och avgör själv, så snart du har bedömningsunderlag nog".
Det gjorde tydligen Carl Sagan också, upptäckte man som relativt ung student, och hajjade till.
Sedan gick man troligen på någon studentgask och snackade Lenin och Strindberg.
Men hela tiden detta med sannolikheter.
En meteorit som kolliderar med Jorden är en ganska stor sannolikhet, och faktiskt, enligt Carl Sagans statistiska kalkyler, dubbelt så farligt som att flyga passagerarplan i den utsträckning medelamerikanerna gör det. Och de flyger ändå mer än de flesta andra folk.
Man kan vända på sannolikhetsbegreppet och fråga sig hur stor sannolikhet det är att ett biologiskt tvåcellsembryo skall utveckla sig till människa och medveten varelse, redo att dansa och sjunga, att tala och skriva, att leva?
Det är många miljarder celler som skall komma rätt - hur är det möjligt?
Det borde ju vara osannolikt!
Med Stephen Hawkins kan man kanske säga att hela universum är helt osannolikt.

Tänka själv? - hm, det blir en aning komplicerat om också Rupert Sheldrakes idéer om det "morfogenetiska fältet" ger viss lindring.
Man måste jämföra så många olika områden av den mänskliga erfarenheten att man kanske tycker det är lika bra att låta professorerna tänka och själv gå och ta sig en öl.
Man måste ju få vila ibland. "Det är skönt för skalder att få sova".

Men de där jävla sannolikheterna förföljer en även i sömnen.

Tomas Brusell

                                Ill. Eurostyle Graphics, St Monica

articles