Vad är en vacker handling i en ateistsk
värld?
Jag ställer den frågan i relation till artiklar av och om
Arne Naess och Vaclav Havel i världspressen runt millenieskiftet., då Arne Naess
gav ut en bok "Livsfilosofi", där
"oförnuftets glädje" prisas och där han drar till storms mot sin
egen ungdomsfilosofi, som grundlades i Wienkretsen, där han kommer tillbaka till Spinoza, Heidegger, Bergson och andra irrationella filosofer, där
han menar att den naturvetenskapliga filosofin endast har med EN sida av saken att göra,
där han påpekar att (människo)naturen obönhörligen har två sidor MEN att man
känslomässigt kan avgöra vilket som är det "rätta" valet i en konflikt
mellan de bägge sidorna. Känslorna betyder något. Känslsorna är meningsfulla.
Vaclav Havel, Tjeckiens president, skriver
att det är vår epoks paradox, att trots vår stora insikt i vilka faror som hotar
mänskligheten, vi samtidigt gör mycket litet för att avvärja dem. Det är mest fråga
om symptomatisk behandling, själva problemkärnan lämnas därhän och de som trots allt
söker att tränga in i de centrala frågeställningarna skjuts åt sidan och
marginaliseras i samhället och blir allt som oftast kallade idealister utan
verklighetsanknytning.
Havels fromma förhoppning och förmaning är till sist att kloka människor över hela
världen trots allt skall kunna komma samman i ett gemensamt andligt och moraliskt minimum
av acceptans av varandras grundläggande värderingar för att kunna samverka redan
innan en "förfärlig impuls utifrån" tvingar mänskligheten och framför
allt dess ledare att ändra kurs.
Arne Naess, den berömde norske filosofen,
efterlyser den vackra handlingen och vill återupprätta dess status. Han menar att trots
att vi av massmedierna matas med ohyggliga rapporter om svält och tortyr över hela
världen måste få känna en sann glädje och den, menar han, ligger i att vilja göra
något positivt för att minska lidandet, hur liten man än är och hur maktlös man än
känner sig. Vi kan, i bästa fall, utveckla känslolivet därhän att vi, hur små vi än
känner oss, kan vara med om att uträtta något stort! Men, frågar sig Naess, vilken typ
av samhälle underlättar denna utveckling av känslolivet och vilken försvårar den?
"På universitetet ser jag tusenvis av studenter med munnvikene nedover. Det
er livsviktig å få dem opp"
Naess och Havel, den ene maktlös filosof den andre mäktig
president synes vara ovanligt eniga i att det krävs någonting mer än den
ateistiska och scientistiska grundpolitik som de flesta, särskilt I-länder, tillämpar.
De pekar hän mot någonting andligt, någonting större och djupare, mer metafysiskt, än
lagar, förordningar, internationella traktater och samtidigt någonting mer
intellektuellt och rationellt än "marknaden".
Vad, vad? Vad pekar de hän emot? Gud? Den GaiaTelluriska gemenskapen på internet -
noosfärens mekanistiska projektion?
Havel skriver om civilicationens enda överlevnadsmöjlighet i en återuppståndelse
för den mänskliga anden och det mänskliga ansvaret för världen.
Men hur skall denna återuppståndelse kunna ske med sådana maktpotentater som
Murdoch och Hussein i full kraft och vitalitet? Var finns det plats för små
vackra handlingar när
den mullrande hinduiska högern lyfts? När den Östasiatiska livskraften börjar sjuda
över? Hur skall det gå att nå någonvart med
vackra handlingar i ett stormigt hav av hat och vrede och postkolonialistisk revanschism?
Hur skall man kunna komma förbi att en liten elit har roffat åt sig det mesta av
planetens resurser? Hur skall den vackra handlingen någonsin kunna bli vanlig, när den
mången gång leder till deklassering och förnedring?
Hur är det tillsist möjligt att humorn överlever i denna
värld?
Som vanligt kan man rada upp en lång räcka frågor utan att kunna annat än svepande och
oprecist svara på dem.
Det intressanta är i alla fall när en filosof och en president tycks ställa likartade
frågor.
Låt oss med spänning följa utvecklingen.
(Efter första världskriget fanns det en man som varnade för vad som skulle
hända när nazister, fascister och andra nationalister samt revolutionära
kommunister kom till makten och han arbetade på att minska spänningarna mellan, i
första hand, de Europeiska staterna och spänningarna internt i de olika staterna
genom finansiella åtaganden och rekonstruktiva insatser. Han röjdes ur
vägen och "den Pan-Europeiska tanken" gick i graven med honom 1932 för
att inte återuppstå förrän med EU och vår tid.
Varför inte lära av denne mans verk?)
Tomas Brusell
articles
