En folkrörelse är igång i Norge, som kallar sig "Framtiden
i våre hender". Initiativtagare till detta "forum för
systemdebatt" är Erik Drammann, som "håper på verdiopprør nedenfra".
I Samfunnssalen i Oslo möttes våren 1998 ett tusental intressenter och en lång räcka
anföranden hölls. Först yttrade sig Vandana Shiva och menade att globaliseringen av
ekonomin och tekniken har en mycket farlig baksida. De stora internationella koncernerna
har profit som enda syfte och de fattiga får på sina ställen inte längre de mest
basala behoven tillgodosedda.
Den indiska forskaren Shiva är övertygad om att systemdebatten
kommer att sprida sig över hela världen och att detta är akut viktigt.
Nobelkommiténs ledare professor Francis Sejersted fortsatte med att påpeka att det var
naivt att tro att globaliseringen kunde fortsatta ostört. Historien visar att alla
trender förr eller senare bryts på ett oväntat sätt. Men man kan ju misstänka att han
menar att globaliseringen, som den drivs av de västerländska företagen, inte är
exempelvis de muslimska ländernas piece of cake. Han kanske också syftar på den mycket
riskabla pendlingen mellan frihandel och protektionism, som överallt genom historien är
resultatet av "marknadens" ormartade fluktuationer. Kanske tänkte han på vad
som kan bli följden när hindu-nationalisterna BJP och Atal Behari Vajpayee tar
över som Indiens ledare in i 2000-talet? De flesta i det Indiska regeringspartiet är
fundamentalt övertygade att Indien skall ha ett välutvecklat atomvapen. Många av dem
är övertygade om att framtiden ligger i "hindutva" - den religiösa
hindustaten. Det finns lika många högutbildade akademiker (över docents titel) i Indien
som hela Sveriges befolkningsmängd och de satte igång med datorer redan under Raiv
Gandhis regeringstid i början av 80-talet.
Det talas om att stänga av satelliterna som
stör den Indiska befolkningen, bland BJP:s rymdforskare. Tänker man på vad
fundamenalismen kan leda till i hindiska och muslimska länder och därmed över hela
planeten kan man nog skaka till litet i sin trygghet och fråga sig hur mycket man har av
"framtiden i sine hender".
Professorn Rolf Vik, som redan 1966
stod på barrikaderna, och menar att han sedan dess inte haft fel i något avseende när
det gäller utvecklingen av miljöproblematiken och de ekologiska synsätten, varnar för
den ohejdade marknadskraftens globala miljöeffekter.
Vad han inte i klartext ser ut att kännas vid är den ekologiska katastrofen i de forna
kommunistländerna, där inte marknadskrafterna verkat utan snarare varit satta ur system.
Detta är någonting, som ur mitt perspektiv, snarare fäster sökljuset på avsaknaden av
andliga värden och värderingar såväl på "marknaden" som i dess
motsatssystem "den dialektiska materialismen", än på att det ena eller det
andra skulle vara ett mindre dåligt fungerande system.
Professor Vik är trots allt optimistisk och menar att politiker (åtminstone i
Skandinavien?) kan ta till sig argument från de lärde och mer i djupet analysera
konsekvenserna av ökad tillväxt och konsumtion och inta bara framhärda i att det är
det enda gångbara politiska budskapet! Det låter ju hoppfullt.
Socialantropolog Arne Martin Klausen
stöder också Dammanns initiativ och menar att vi måste rehabilitera det gammaldags
kollektiva och solidariska tänkandet. Han finner Dammanns förmåga att avpolitisera den
ekologiska kampen och fokuseringen på den orättvisa fördelningen mellan fattiga och
rika som som fruktbar.
De flesta som framträder i Framtiden i Våre Hender syntes eniga i att det
måste till en upplysande dialog mer än ett politiskt torpederande av varandras argument
för att de stora globaliseringsproblemen skall kunna lösas innan de får inverkan även
i de mest skyddade och välmående delarna av Nordeuropa.
För en svensk känns det besynnerligt att det är i det rikaste landet i världen ett
initiativ för genomgripande systemkritik tar sin början. Men det kan vara så att
norrmännen, litet till mans, känner sig förmögna att lösa även de största av
världsproblem! Och det är inte utan att man känner sig inspirerad när Arne Naess vitsar och skämtar i de mest allvarliga sammanhang och man
upptäcker att det går att undvika att slås ner av tungsinne trots att man betänker
vilka djupa problem mänskligheten konfronterar inför årtusenskiftet.
Global dubbelmoral var på tal!
Rupert Murdoch är för total
pressfrihet i västvärlden (inte ens en prinsessa bör kunna stå utanför pressens
blixtsken; de priviligierade skall inte kunna dra sig undan!) under det att han i Kina är
för censur och utan skrupler stoppar Englands siste Hongkong-guvernnör Chris Pattens bok
"Öst och Väst", på väg att utkomma på sitt eget ägandes förlag
HarperCollins - allt för att inte stöta sig med kineserna inför sitt
satellit-TV-projekt över Mittens Rike.
Nu är Murdoch dessutom inne i Tyskland med full potens. Pattens bok har kommit ut på
annat förlag. De internationella kriserna avlöser varandra.
(Ett av globaliseringens psykologiska problem är att det alltid finns någon allvarlig
kris att följa och stressas av, när världens alla kontinenter oavbrutet avsöks av
internationella reportrar, beredda att sälja allt som "säljer" på
förstasidorna och på TV-skärmarna).
Dubbelmoralens mer förfinade sida kan belysas med japanernas exempel - de har skövlat
ofantliga skogsarealer i sydostasien men vill framstå som miljömedvetna i sin
OS-satsning.
Vissa läkemedelsbolag stoppar sin hantering av mediciner, med olika biverkningar, i väst
men fortsätter att marknadsföra preparaten bland djupt okunniga folkmassor i bla Afrika.
Alkohol- och tobaksindustrin arbetar på bred front på nya marknader och använder de
friskaste ungdomarna ur modeindustrin som reklampelare.
En hel värld har kommunikatoriskt kopplats samman och CNN har vattnats ut till neutrala
såpnyheter. För att våga säga något, så att inte reklamintekterna sjunker, måste
TV-bolagen säga det så allmänt att det upphör att vara relevant information.
Enskilda människor kan dock avskärma sig totalt i fundamental sekterism, stänga av
satelliterna varvid ormen biter sig i svansen och Öst möter verkligen Väst.
"Forum för systemdebatt" är inte primärt ute efter att ändra någonting utan
vill först och främst att "folk flest blir engasjert i spörsmålet" -
spörsmålet om den skenande globaliseringen, med en huvudsakligen hänsynslöst
profitinriktad expansion av stora internationella företag och den därvid förvärrade
miljösituationen, med växthuseffekten och missväxt-översvämmningspolitikens
realpolitiska konsekvenser i relief mot överbefolkningproblematiken.
Denna artikel vill ur andlig aspekt ge en vinkling mot det religiöst fundamentalistiska
när det gäller allas vår gemensamma framtid.
Man måste helt enkelt betänka att de allra flesta i denna värld tänker annorlunda än
vad man gör själv.
Tomas Brusell
articles
